Gör de största förändringarna av iMac-serien på fem år att modellen kan behålla sin ställning?
Om det är något argument som förs fram från Apple-kritikerna är det numer oftast att de senaste produkterna som lämnat Cupertino inte varit särskilt banbrytande eller unika. De som vant sig vid Apples häpnadsväckande förmåga att hitta nya marknader och förändra befintliga (exempelvis MP3-spelare, mobiltelefoner och en gång för länge sedan stationära datorer) har inte fått sina förväntningar uppfyllda om man se till de två senaste iPad-modellerna, den senaste iPhonen eller den helt nya iPad minin. Med nya iMac har Apple försökt tysta ner denna kritik och efter ett antal dagar med tester och arbete vid företagets tunnaste stationära dator hittills kan vi gladeligen rapportera att den klarar av sin uppgift med glans.
När Apple presenterade den nya iMacen under ett event i slutet av förra året låg deras fokus nästan uteslutande på formatet och storleken. Med ett djup på bara fem millimeter på det tunnaste stället (det är förstås intressant) är det ingen tvekan om (inte ens hos kritikerna) att Jony Ive och hans team har haft mycket jobb med utformningen. I verkligheten står det snabbt klart varför formfaktorn hos iMacen är dess viktigaste tillgång och att de anklagelser om att Apples bilder på datorn ”luras” är tämligen ointressanta. Apple har nästan åstadkommit det omöjliga med nya iMac genom att ha lyckats trycka in en massa kraftfulla datorkomponenter i ett väldigt tunt skal av aluminium och glas. Det går ju inte att förneka att baksidan av iMacen är rejält välvd (tvunget för att få plats med de tjockare komponenterna) och även om den är runt en centimeter tjockare än föregångaren mitt på tycker vi att det är en förbättring.
För att kunna göra vissa delar så tunna har Apple använt en tillverkningsprocess som kallas friktionsomrörningssvetsning, vilket är en teknik som tidigare var förbehållen rymdindustrin och som innebär att man hettar upp två bitar aluminium så mycket att de kan ”röras” ihop på molekylnivå – bara det borde vara tillräckligt för att avfärda anklagelser om att Apple har tappat sitt innovationsdriv. Ett resultat av den smäckra designen är att iMacen också blivit lättare. Med en vikt på bara 5,7 kilo jämfört med föregångarens 9,3 kilo har också ”foten” kunnat slimmas, vilket också bidrar till att den här iMacen upplevs betydligt mindre än tidigare. De här vikt- och formatförändringarna gör att Apple har skapat en allt-i-ett-dator med en estetik som ingen annan kan erbjuda. Du kan säkerligen se framför dig hur snygg nya iMac skulle kunna vara i ditt hem eller på ditt kontor. Undvik dock att titta på den i profil för då är det mycket svårare att visualisera det…
Det yttre är ju emellertid bara ett skal och lyckligtvis finns lite mer djup om man ser förbi denna yta och dess figur – även om allt påverkas av detta. I sin strävan efter att göra iMacen så tunn som möjligt har Apple också valt att sammanfoga glas och LCD-skärm till en enhet. Det minskar förstås chanserna till billiga reparationer, men också till några andra betydande förändringar. Om man ställer en äldre iMac bredvid den nya upptäcker man att skärmen i den nya är ljusstarkare och har mer livfulla färger, samt att bilden upplevs sitta nästan utanpå skärmen. Det är ett resultat av det här minskade avståndet mellan LCD och skärm, men också på grund av minskade reflektioner.
Genom att utnyttja tekniker som vanligtvis används på kameralinser och på stridspilotshjälmar har Apple fått ner speglingsrisken med 75 procent. Det handlar om ett tunt (så tunt att det handlar om atomnivå) lager som appliceras på skärmen och minskar risken för reflexer. Resultatet är banbrytande. Om du suttit vid en äldre iMac med ett fönster bakom dig vet du att problemen varit stora. Mycket av detta ska nu vara ett minne blott. Naturligtvis uppstår fortfarande vissa reflektioner i en välupplyst omgivning, men i ett mörkt rum upplevs bilder som etsade i skärmen, vilket är perfekt om du exempelvis ska visa upp bilder i Aperture eller titta på en film. Som på många andra Apple-produkter är baksidan på nya iMac lika snygg som framsidan. Apples omtanke om detaljer är väldigt tydlig på nya iMac, exempelvis döljs ett par större luftventiler av foten vilket gör att endast några små kontakter är synliga baktill.
Om man tittar närmare på anslutningsmöjligheterna har det skett lite förändringar. Borta är FireWire 800- och ljud in-portarna. Nu finns fyra USB 3.0- och två Thunderbolt-portar, ett SDXC-uttag, en hörlurskontakt och en Ethernet-anslutning med Gigabit. Det kanske inte är en gigantisk förändring i iMacens I/O, men en som gör att datorn kommer i fas med övriga nya Apple-modeller och därmed kan användas tillsammans med det växande utbudet av USB 3.0-prylar som finns på marknaden.
”Som på många Appleprodukter är baksidan på nya iMac nästan lika snygg som framsidan”
För dig som fortfarande använder FireWire 800 finns Apples Thunderbolt till FireWire 800-adapter (279:-). Avsaknaden av en ljud in-port kan vara störande för vissa som nu tvingas skaffa en rätt dyr USB-ljud-enhet för att få den funktionaliteten. Den stora förändringen är dock avsaknaden av en SuperDrive (att den optiska läsaren har offrats av Apple på grund av bristande utrymme är inget nytt, men nu är det alltså iMacens tur) men den kan förstås vid behov ersättas med en USB-Super- Drive som Apple tillhandahåller för 749 kronor. Det är kanske något som kan påverka ett beslut om att uppgradera eller inte, men Apple har valt den här vägen och någon återvändo finns inte. Bortsett ifrån dessa ”brister” har nya iMac många bra anslutningsmöjligheter oavsett om du är förstagångsköpare eller en mer krävande Apple-användare. Hastigheten är som vanligt viktig och dessa USB 3.0- och Thunderbolt-kontakter levererar verkligen. Om du är så lyckligt lottad att du tidigare ägt en iMac kan kanske de något lite annorlunda placerade kontakterna på den nya modellen gör dig lite förvirrad till en början, men du vänjer dig fort. Och vi tror inte heller att du kommer tycka att det saknas portar. Apples FaceTime HD-kamera som är ihopkopplad med dubbla mikrofoner (en framtill och en baktill på datorn) får vi inte heller glömma. De använder samma brusborttagande teknologi som några andra Apple-produkter fått under senaste tid och som säkerställer klarare ljud.
Under skalet finns egentligen inga stora nyheter (förutom alternativet att uppgradera till en Fusion Drive – se till vänster) och en 2,6GHz quad-core i5-processor är standard i den billigaste varianten. Den har också 8 GB internminne (som kan uppgraderas till 16 GB vid beställningen) och en 1TB-hårddisk. Det är dock inget att vara besviken över eftersom dessa till synes anspråkslösa komponenterna tillsammans skapar en mycket trevlig OS X-upplevelse. Vår nya iMac var uppgraderad till maximala 16 GB RAM, en 2,9 GHz-processor och en 1TB Fusion Drive. Den flög bokstavligen fram. Med en uppstartstid på 16 sekunder (från helt avstängd till ett fungerande skrivbord) och kapacitet att ladda in alla medföljande program under en minut är det svårt att säga något annat än att den var snabb.
En annan inbyggd komponent som verkar fått sig en total översyn är högtalarsystemet och det är inte så konstigt med tanke på den nya designen. Apple hävdar att dessa är de bästa stationära allt-i-ett-högtalare som tillverkats och vi är nog villiga att hålla med. Vad dessa högtalare är bäst på är att återge musiken som den är inspelad. De levererar en klarhet oavsett vad som spelas upp, något som inte kan matchas av tidigare iMacar. Basentusiaster kan nog tycka att högtalarna saknar något, men det handlar inte så mycket om att den tunga basen inte finns där utan att den oklarhet eller oskärpa som finns i den äldre modellen saknas i den nya. Den nya iMacens högtalare är faktiskt riktigt imponerande och låter dig höra de små nyanserna från alla instrument i ett arrangemang, karaktäriserat av klara diskanter och lagom framträdande bastoner i samverkan med ett mellanregister som kanske inte är perfekt men ändå fungerar bra i den totala ljudbilden.
”Att använda nya iMac är inget annat än en njutning”
Om man låter iMacen jobba lite genom att spela Batman: Arkham City med de mest krävande inställningarna behåller den kylan väl (både bokstavligen och bildligt). Den blir inte varmare än den äldre modellen (från sent 2011) i overksamt läge och gav oss grafikprestanda som kanske inte når upp till en upphottad spel-PC men som ändå imponerade på oss. Efter 30 minuters Batman-skoj var temperaturen i datorn inte lika hög som i den äldre iMacen som stod bredvid under testet. Den enda egentliga värmekällan var de luftutblås som sitter baktill, vilket förstås är i sin ordning. Detta är en välkommen förändring då tidigare generationer av iMac har haft en tendens att ibland bli lite väl varma för vår smak.
Att redigera bilder i Aperture var något väldigt trevligt då zoomningsoch redigeringsfunktionerna fungerade perfekt. Det var först när så gott som alla andra program på burken var igång som det blev lite trögt. Det är också i dessa situationer som den förbättrade skärmen verkligen kommer till sin rätt – detaljer i inzoomade bilder blir väldigt tydliga. Den nya iMacen är helt klart en stationär drömdator för fotografer.
Vanliga uppgifter som att uppdatera kalendrar och surfa på webben med Safari fungerade förstås klanderfritt, och programmen var otroligt snabba att starta och smidiga att arbeta med. Att växla mellan ett antal program var också tillfredställande snabbt; allt laddade på några sekunder eller med väldigt kort fördröjning. Vi kände aldrig att det uppstod några flaskhalsar när vi jobbad vid iMacen och det är ju det viktigaste när man vill vara kreativ. Allt laddar så snabbt att det nästan känns som om det händer innan man vill att det ska ske.
Prestandan påverkades onekligen positivt av datorns Fusion Drive, vilken såg till att de filer som användes mest också låg på diskens SSD-del för snabb åtkomst. Det är ett tillval, men väl värt att satsa på trots extrakostnaden. Detsamma gäller även för uppgradering av internminnet, något som inte går att genomföra efter köpet eftersom detta inte är tillgängligt som i tidigare modeller. Dessa begränsningar i gör-det-själv-uppgraderingarna ligger helt i linje med Apples senaste produkter, vilket vi dock inte gillar och gör det besvärligt om ens prestandabehov skulle förändras över tiden. Om vi bortser ifrån de här uppgraderingsbegränsningarna är nya iMac en försäkran från Apple att de stationära modellerna är här för att stanna under en lång tid framöver. Att använda den nya iMacen är inget annat än en njutning. Bilder står nästan ut från den imponerande 21,5-tumsskärmen, ljudet strömmar ut mer imponerande än någonsin och processorkapaciteten är tillräcklig för de mest utmanande kreativa jobben. Med en sådan trevlig användarupplevelse från en dator som är så här läcker kan omdömet inte bli annat än att det här är den bästa allt-iett- modellen någonsin.
För Läcker design och blixtrande snabb – vad mer skulle vi kunna begära?
Emot Avsaknaden av en SuperDrive och avsaknaden av uppgraderbart internminne kommer att störa vissa
Omdöme: 5/5
Pris: ca 12 795:-
